I Hammmarby Rugby finns det många olika personer, alla med sin egen historia om vem man är och hur man började spela rugby. Den här gången får du träffa Carina och Isabella, mor och dotter som spelar tillsammans i damlaget. Här berättar de med sina egna ord om hur det kom sig att de började spela rugby hos oss.
Vår resa i Hammarby Rugby börjar med att Isabella ser ett inlägg på Instagram från en kompis. Där framgick det att föreningen startat ett nytt damlag och letade nya spelare med idrottsbakgrund. Då jag, Isabella, har en familj där många spelar rugby blev jag intresserad att testa och att det var ett nytt lag med nybörjare gjorde att det kändes lite tryggare. Jag har tidigare sysslat med sporter som jiu jitsu och handboll så rugby kändes som en sport för mig. Det har tagit tid och mognad för att komma till det beslutet då jag alltid har varit i rugbykulturen men ännu inte velat testa. Nu var det dags!
Nervös!
När det var dags för första träningen var det nervöst, men laget och tränarna tog emot mig på ett varmt och uppmuntrande sätt vilket gjorde att det kändes bra. Att det var många andra nya tjejer där gjorde att det inte blev så mycket fokus på en nybörjare. Efter träningen hade vi picknick på planen och det var en perfekt avslutning för en ny och nervös blivande rugbyböna. Nu har rugbyn och laget blivit en självklar del av livet både på planen och av. Vänner för livet.
Min mamma, Carina, har alltid varit min största förebild, både på och av planen. Efter första året och många övertalningsförsök fick jag äntligen med mig henne på en samling där spelare från flera klubbar närvarade.
Comeback efter 16 år!
Jag, Carina, spelade lite match tillsammans med de andra och där var det meningen att det inte skulle bli mer rugby för mig. Jag hade ju lagt skor och tandskydd på hyllan för mååånga år sedan, 16 för att vara exakt. Och gammal har jag hunnit bli under dessa år, för att inte tala om otränad. Men så var det ju så trevlig stämning och jag behövde börja röra på mig. Varför inte vara med på lite träning? Det är ju det absolut roligaste en kan hålla på med, rugby. Nu när laget var nytt och det inte var så etablerat kanske jag kunde vara med och passa lite boll på skoj.
Dock fick jag ganska omedelbart frågan om jag kunde hoppa in vid behov när matcherna satte igång. Min mun svarade omedelbart JA medan min själ skrek VA?! Vad hade jag nu gjort? Och sedan dess har jag varit en del av Hammarby rugby och får spela min älskade rugby tillsammans med min dotter, Isabella. Så glad för det valet.
Jag började spela rugby i början av 90-talet i Uppsala RFC, efter en flytt till Stockholm startade vi upp Attilas damlag och där spelade jag i många år. En allvarligare skada gjorde att jag ställde skorna på hyllan i tron att de aldrig mer skulle användas. Då hade jag inte räknat med att härliga Hammarby skulle fånga mitt rugbyhjärta igen. Att leva rugby började tidigt för mig då min farbror Calle Lind spelade rugby för Uppsala och landslaget under 60-80 talet. Som liten var det självklart att heja fram honom och hans lag med mamma och pappa på helgerna. Precis så har Isabella också växt upp, på träningar och matcher med sina föräldrar. Rugbyn har funnit i familjen i generationer tillbaka då Isabellas pappa är från Sydafrika.
Ibland är det svårt att hålla fokus
Att mor och dotter spelar i samma rugbylag är väl inte så vanligt förekommande, men superkul. Ibland kan en bli lite ofokuserad och stå och betrakta dottern när hon gör något snyggt/smart/modigt beslut. Så stolt jag är över henne och hennes beslut att börja spela. Vi pushar varandra på träning och match och pratar mycket strategi hemma. Då sonen Liam spelar i Enköping blir det ofta mycket rugby runt middagsbordet. Bättre än så kan en ju inte ha det.
Kanske vill du också testa att träna med dina barn? Alla kanske inte kan spela i samma lag som Carina och Isabella gör, men bland våra barn- och ungdomsspelare så finns det flera som har föräldrar som spelar i herr- eller touchlaget. I touchlaget är alla som inte vill spela med tacklingar välkomna, medan du som vill ha hårda tag är välkommen i till dam– eller herrträningarna.
